Vinterkräksjuka och julsång

Vinterkräksjukan hade kommit till avdelningen. Det resulterade i att vi inte fick ta emot några nya patienter  och alla som låg inne på avdelningen fick stanna.

Självklart fick jag bli en del av det "smutsiga vårdlaget". Lucky! En av mina patienter var klar i huvudet. Resten var dementa.

Gick först in till en dement gubbe och skulle ge honom morgonpillrena.
- Har du kommit hit för att döda mig? frågade den dementa gubben och såg förvånad ut.
- Nej, absolut inte. Jag ville bara ge dig lite morgonmediciner, sa jag glatt.
- Jaha. Det är såhär det ska sluta alltså. Jaha. Ska ni bränna mig? frågade han och såg rädd ut.
- Nej. Jag vill dig inget illa. Jag ska bara ge dig mediciner, sa jag tröstande.
- Djävulen har kommit hit!!!!!! Ni vill dränka mig till döds!!!! skrek gubben.
- Nej. Nej. Du behöver inte vara rädd, försökte jag desperat.
Gubben vred sig häftigt i sängen och sträckte ut armarna i luften. Skrek på hjälp och vred sig några varv till. Till slut hamnade han i fosterställning och var tyst som en mus.
- Hallå.....Hur är det med dig? frågade jag tyst.
Inget svar.
Det blev helt tyst i några sekunder.
Plötsligt började gubben sakta sjunga.
- Staffan var en stalledräng....... Vi tackom nu så gärna. Han vattna' sina fålar fem. Allt för den ljusa stjärna.
Jag förstod ingenting. Försökte få gubben att sätta sig upp så han kunde svälja piller, men gubben stretade emot och jag misslyckades. Han tittade frågande på mig och såg jätteledsen ut.
- Ingen dager synes än. Stjärnorna på himmelen de blänka......sjöng han sakta och vände sig bort.
Jag gav upp och gick vidare till nästa patient.