Våga säga ifrån!

Att våga säga ifrån är inte alltid så lätt. Hur många gånger har man inte bara tagit en massa skit och sen svurit över det efteråt? Man orkar inte jämt skapa konflikter. Det kan vara för att  man inte har tid, ork eller lust. Det kan vara för att man inte vågar. Oftast är det enklast att bara klaga på saker i efterhand.
Men denna dag var jag helt enkelt för lack på saker för att inte säga ifrån!

Som vanligt var det stressigt på jobbet. Började mitt kvällspass med att få inkommande telefon som ringde varannan sekund. Personalen från dagen hade inte hunnit göra klart allt som skulle ha blivit klart, så jag fick en lista på saker som skulle göras. Ett ortostatiskt blodtryck skulle tas, en ny nål skulle sättas, två-medicinerna skulle ges eftersom det hade blivit bortglömt, ett dropp skulle sättas, blododlingsflaskor skulle till labb, en påse blod skulle hämtas, en anhörig till en av mina patienter ville prata och antibiotika skulle blandas om en halvtimme. Det visar sig även att det finns två lediga platser på min sida. Självklart ringer akuten och vill rapportera över två patienter på en och samma gång. En av patienterna var riktigt svårt sjuk och hundra saker skulle göras med den patienten. Bland annat skulle man ge patienten ett läkemedel varje halvtimme och efter var tredje timme skulle man ge ett dropp osv.  Samtidigt kommer läkaren och vill att jag ska ronda. Jag sa att jag skulle komma om en stund, men det tyckte inte läkaren. Han ville att jag skulle ronda NU! Plötsligt kommer en kollega och ber mig hämta patienterna som jag fått rapporterat från akuten eftersom akuten redan hade börjat tjata. Det var då jag blev lack.
- Jag hinner inte hämta två patienter just nu. Dessutom är en av dem här patienterna jättesjuk och jag kommer aldrig hinna med det här!
- Men du måste ta dem! Det är bara du som har två lediga platser! sa min kollega argt.
- Nej! Jag vägrar. Jag gör det inte, sa jag och försökte i huvudet strukturera upp alla saker som skulle göras.
- Men du har inget val. Du kan ju fråga de andra om hjälp om du inte hinner, sa kollegan irriterat.
- Nej, jag gör det inte. Jag kommer inte hinna göra allt jag ska göra med patienterna, sa jag och var fett less på mitt jobb och visste att jag inte skulle få någon hjälp från någon annan sjuksyrra eftersom alla på hela avdelningen hade det stressigt.
- Vi hämtar upp patienterna åt dig, sa kollegan till slut och vände på klacken.
Min undersköterska försökte också säga emot och var på min sida. Men efter mycket om och men så blev det såklart så att de båda patienterna skulle hämtas upp. Men jag sa iallafall vad jag tyckte. So hurray for me!

Under ronden frågade läkaren om jag skulle jobba dag imorgon.
- Haha, nej! Tack och lov! Att jobba kväll och sen dag är döden, sa jag och skrattade.
- Varför då? Då har ni ju mycket bättre koll på patienterna, sa läkaren och såg missnöjd ut.
- Jo, såklart har man bättre koll på dem. Men det är ju inte patientsäkert för fem öre. Hur bra är det att sova fyra timmar på en natt? sa jag och log.
- Varför sover du så lite för?  frågade läkaren.
- För att vi slutar kvart i tio. Oftast jobbar man över och så kommer man hem klockan elva. Sen ska man duscha och äta. Sen tar det ett tag innan man somnar. Efter det så ska man upp kvart över fem på morgonen dagen efter. Självklart blir man astrött. Det kan inte vara bra för varken personalen eller patienterna, sa jag lugnt.
- Jag tycker ändå att det är bra när ni jobbar kväll och sen dag, sa läkaren.
- Jag tycker att det borde vara förbjudet att jobba så kassa arbetstider. Speciellt när vi får så kasst betalt, sa jag och tittade på läkaren.
Läkaren vände sig bort och tyckte att vi skulle ronda om patienterna istället.

Senare på kvällen skulle jag in till en patient och ge henne kvällsmedicinerna. Hon blev superarg och kallde mig fula saker. Jag frågade självklart varför hon gjorde det. Som svar kallade hon mig ännu värre saker och sen kastade hon sin spypåse mot mig (tur nog så missade hon). Då blev jag riktigt lack!
- Nu får du SLUTA VARA SÅ OTREVLIG mot mig!! Här är jag snäll och kommer in med mediciner och vatten till dig och så beter du dig såhär!!
Det blev tyst i några sekunder. Jag antar att hon kände sig dum.
- Förlåt..., sa hon tyst.
Jag log och sa att det var lugnt. Sen gick jag ut ur rummet och var nöjd med mig själv.

Våga säga ifrån is the shit!