Var som vanligt på jobbet och skulle dela piller till mina patienter. Såg på läkemedelslistan att det var en skum ordination. Alla läkarna hade dock gått hem, så jag hade ingen att fråga.
Jag valde att ringa medicinjouren. Jourläkaren visste dock inte riktigt hur läkaren som hade ordinerat hade tänkt, så han vågade inte svara på om jag skulle dela dessa mediciner eller inte.
Där stod jag. Ensam.
Skulle jag dela ut medicinerna eller skulle jag inte göra det? Visst. Läkaren har ordinerat piller och jag har till uppgift att dela ut dem. Men varför fick jag ingen förklaring till varför ordinationen var som den var? Har jag inte rätt att få veta när det är jag som ska dela ut medicinerna? Ska jag lita blint på läkarna och tro att de aldrig gör misstag eller ska jag tänka själv och ifrågasätta skumma ordinationer?
Efter mycket om och men så valde jag att dela efter det jag tyckte verkade rätt.
Dagen efter frågade läkaren mig varför jag inte hade delat enligt hennes ordination. Jag sa att ordinationen var skum och frågade varför den var som den var. Hon sa att ordinationen var rätt och att jag borde ha delat som hon skrivit. Sen gick hon iväg.
Jag sprang ikapp henne och frågade varför ordinationen var rätt när den såg så skum ut.
Då förklarade hon äntligen och jag förstod. Borde hon inte ha förklarat från början utan att jag ska behöva fråga egentligen?
Frågan är: Gjorde jag rätt eller gjorde jag fel?
Svar: Det vet jag inte. Men vi är alla tänkande människor.
Jag vägrar att sluta tänka och ifrågasätta saker.
No comments:
Post a Comment