Rätt till att få vård?

Jobbade min tredje natt och var less. Har på dagen sovit dåligt och mådde illa. Trött i huvudet var jag såklart och kände mig allmänt borta. Visst låter det väldigt patientsäkert?

Jag hade hand om nio patienter varav en av dem inte mådde speciellt bra. Hon som mådde dåligt var i 80-års åldern, multisjuk och alla hennes organ höll på att paja. Hon var stor som ett hus och kunde inte röra sig själv i sängen. Hennes hjärta orkade inte riktigt med och hon hade börjat samla på sig massor med vätska i kroppen. Svullen var hon överallt och hennes ben och armar var tjocka som trädstammar. Trots att vi hade givit henne massor av vätskedrivande sprutor så fick hon inte ur sig vätskan. Hon hade panik i ögonen och skrek att hon var kissnödig. Under hela dygnet hade hon bara kissat ur sig några få droppar urin. Hon hade svårt att andas och alla hennes vitalparametrar höll på att gå åt skogen.

Jag ringde till jouren och undrade om patienten kunde flyttas till en intensivvårdsplats. Jouren blev sur och fräste:
- Tycker du att en sån gammal multisjuk patient ska ta upp en intensivvårdsplats?
- Ja, om ni vill rädda henne. Jag ser ju att det finns en plats ledig, sa jag och kikade på deras platslista.
- Den platsen ska jag ha ledig för att kunna ta in en patient som verkligen behöver den platsen, sa jouren kallt.
- Men om ni inte vill lägga in min patient på intensiven så kan ni väl iallafall nolla henne (med det menas att man inte gör någon hjärt- och lungräddning om patienten skulle få hjärtstopp), sa jag och försökte låta bestämd.
- Jag nollar inte folk mitt i natten. Det får avdelningsläkarna göra, sa hon och jag kände att hon ville lägga på luren.
- Men det är helg. Det kommer inga avdelningsläkare till oss på två dagar, sa jag och ville inte ge upp.
Hon sa att hon ändå inte ville nolla patienten. Jag frågade henne varför man väljer att inte ge henne den vård hon behöver men samtidigt insisterar på att försöka återuppliva henne om hennes hjärta skulle få för sig att stanna. Hon vägrade svara på frågan och blev skitarg. Hon sa att det var en svår patient och att man inte kunde besluta saker hur som helst och att hon skulle ringa upp efter att hon konsulterat med några andra läkare.

Mitt nattpass var totalt 10 timmar långt och hon ringde inte upp igen.
Patienten klarade sig över natten. Läkaren som kom dagen efter nollade henne det första hon gjorde.

Är man 80 år och multisjuk så får man inte ta upp en intensivvårdsplats, men man har rätt till lite vård. Inte den vård man behöver, men man kan få litegrann. Varför väljer man inte att gå all in och antingen försöka rädda patienten eller bara ge upp hoppet? Man gör lite mitt i mellan. Varför gör man inte allt eller inget? Kör hårt eller så slutar vi med alla åtgärder.

Förstår inte hur folk tänker ibland.