Viljan att låsa in folk i ett mörkt rum

Jobbade natt och ungefär vid tretiden på natten hörde jag hur någon skrek inne i en patientsal. Jag öppnade sakta dörren till det mörka rummet. Försiktigt trippade jag in i det okända.
- NEEEEEEJJJJ!! vrålade en gammal skrällig tantröst.

Jag tände lampan och såg att det var en av mina dementa patienter som hade tagit sig in i en tvåsal, där två patienter låg och sov. Den ena patienten var en man i medelåldern som låg inne för högt blodsocker och den andra patienten var en skruttig och svag tant i 60-årsåldern.
- Vad är det som händer? frågade jag och gick mot den svårt dementa tanten.
Hon tog några steg bakåt och rättade till sin randiga tröja.
- Min väska är borta! vrålade hon argt.
- Jag kan följa med dig och leta efter din väska, sa jag lugnt och försökte få henne att följa med mig ut ur rummet.
- Vem är du? Är det DU som tagit min väska???? skrek tanten så att fettvalkarna darrade till.

De två patienterna som befann sig i salen vaknade och frågade vad det var som var fel. Jag berättade diskret för dem att en dement tant tagit sig in i rummet och att jag skulle försöka få ut henne så snabbt som möjligt.
- Du är nog och letar efter din väska på fel ställe, försökte jag så vänligt jag kunde och försökte få ut henne ur rummet.
- DU GÅR INTE NÄRA MIG! skrek tanten och jag såg att hon var panikslagen. Tanten tog sats och kastade sig mot den ena patientens garderob och började rota som en toka.
- Den kan finnas härinne! skrek hon och grävde som en bäver på tjack.

Jag försökte förklara för henne att hon var i fel patientsal, men hon vägrade lyssna. Plötsligt sprang hon iväg mot den andra patienten och började böka i hennes gaderob. Därinne fann hon en svart väska.
- Den här kanske är min! skrek hon och började rota runt i väskan.
- Nej, det är min väska... sa den skruttiga tanten hjälplöst.
- Sluta! Väskan är inte din! sa jag bestämt och försökte få henne att sluta.
- ARRRRRR!!! skrek den dementa tanten.
Hur skulle jag göra för att locka ut henne?
- Det är jag som har din väska, sa jag bestämt och gick med snabba steg ut ur rummet.
Hon nappade på min bluff och sprang efter mig med klumpiga steg.
- VAR ÄR DEN NÅGONSTANS DÅ? skrek hon.
- Följ efter mig, så visar jag dig... sa jag lite tyst och visste inte alls vad jag skulle göra sen. Jag körde powerwalking några varv runt avdelningen och tanten sprang efter mig likt en överviktig ångvält.

Till slut stannade jag och försökte prata om något annat än hennes borttappade väska.
- Så....är du hungrig då? frågade jag med ett leende på läpparna.
Tanten stannade upp och såg jätteförvirrad ut.
- Hungrig? Men min väska då? Var är den? frågade hon med stora ögon.
- Men du har ju inte ätit på jättelänge. Gillar du paj? frågade jag och log så mycket jag kunde.
Tanten tvekade några sekunder.
- Paj är gott, sa hon och funderade.
- Kom så går vi till ditt rum, sa jag hurtigt och ledde in tanten i sitt rum. Efter mycket snack om ingenting så lyckades jag bädda ner tanten.

En timme senare hade den dementa tanten tagit sig in i tvåsalen där hon hade varit tidigare. Hon skrek och var upprörd över allt som gick att vara upprörd över. Jag försökte berätta för henne att hon var på ett sjukhus och att hon var inne i fel sal.
- Varför ligger det en karl härinne????? skrek hon så det ekade i rummet.
Hon puttade aggressivt till mannen som låg i sängen.
- Sluta! skrek mannen irriterat och vände sig bort.
Tanten kastade sig åter mot garderoberna i rummet och grävde som en frenetisk grävskopa. De två patienterna i salen sa åt henne att sluta skrika och rota bland deras saker. Den dementa tanten vägrade lyssna och fortsatte härja omkring som en höna som gick på adrenalin och bola.
- Försök lugna ner dig och följ med mig till ditt rum, försökte jag.
- Jag måste ju hitta min väska! LÄGG DIG INTE I! skrek hon med en darrande röst.

Jag jobbar inom vården för patienternas bästa, men vad ska man göra när det är en patient som går in och gör det surt för andra patienter? Jag får ju knappast dra ut henne med våld? Inte för att vara ondskefull, men innest inne ville jag egentligen låsa in henne i ett mörkt rum och öppna dörren sen när hon lugnat ner sig.

Det jag till slut gjorde var att droga ner henne med piller. The solution to all problems.