Demensparty at night

Jobbade natt och gick en runda bland mina patienter för att kolla så att allt var ok. Plötsligt hörde jag jamande ljud från en patientsal...
Det visade sig att det var en av mina patienter som låg i sängen och jamade. En dement gammal tant som såg sliten ut och som hade kommit in på grund av epilepsianfall i hemmet. Patienten låg ihopkurad som en liten boll och jamade högt.
- Varför ligger du här och jamar? frågade jag.
- Det är en hund härinne, viskarde hon tyst.
Jag förstod att hon hallucinerade igen.
- Nej. Det finns ingen hund härinne, sa jag tröstande.
Hon tittade på mig med stora ögon och såg lite ledsen ut:
- Hunden blev rädd för dig när du kom in, sa hon försiktigt.
Jag försökte lugna henne och därefter gick jag ut ur rummet.

I korridoren möttes jag av en gubbe i långkalsonger som såg desperat ut(som såklart också  var min patient och superdement).
- Kan du hjälpa mig att klippa bort det här svarta? frågade gubben och höll fram sin vänstra arm.
- Va? frågade jag och fattade nada.
- Hjälp mig klippa bort den här delen. Den svarta delen, förklarade gubben.
- Nej...Varför ska jag göra det? frågade jag och backade några steg.
- För att du måste hjälpa mig. Hjälp mig hitta en sax! sa han bestämt.
Plötsligt hörde jag ett skrik från rummet med den jamande tanten, så jag valde att skita i gubben och springa in till tanten.
- Jag blöder i munnen! Jag blöder överallt! skriker tanten.
Jag tittar på henne och ser inte att det finns blod någonstans. Jag försökte förklara för henne att hon inte blödde.
Plötsligt vaknade patienten i sängen bedvid, som var en man i 60års åldern som var frisk i botten och som nu låg inne för hyponatremi.
- Det måste vara något allvarligt! sa mannen och tittade på mig som om jag vore ett stort känslokallt monster.
Jag förklarade tyst för honom att patienten bredvid honom var dement och att hon hallucinerade. Mannen verkade inte tro mig och gick upp och började prata massor med den jamande tanten. Jag valde att lämna platsen.

Utanför satt gubben i långkalsonger tryckt mot väggen i korridoren och såg svår ut. I handen hade en flaska ytdesinfektion.
- Var har du fått tag på den där? Du har inte druckit ur den hoppas jag? sa jag och gav honom en sträng blick.
- Absolut inte, sa han och tittade på mig som om jag var helt bäng.
- Alright! Det är bra det, sa jag och tog spriten ifrån honom och gick.

Demensparty at night it is. I diggit! Eller kanske inte.