Hade en skön dement gubbe som patient idag, som sedan tidigare var välkänd på avdelningen eftersom han hade rymt ofantligt många gånger. Han hade brunt, rufsigt hår och lunkade runt i korridoren med baggy pants och frågade trevligt om jag kunde visa honom vilket tåg han skulle ta för att kunna ta sig hem.
- Kan du inte stanna kvar här på avdelningen inatt då? frågade jag snällt.
- Nej, jag måste nog hem.....sa han tveksamt.
- Men om jag bjuder dig på cheesecake. Stannar du då? frågade jag glatt.
- JA! sa gubben glatt och följde med mig.
Jag gav honom en bit cheesecake och han gav mig en vänskaplig dunk på axeln.
- Du är en snäll prick, du! sa han glatt och gick iväg.
En liten stund senare var gubben tillbaka.
- Kan inte du hjälpa mig hem. Jag måste nog gå hem nu...sa han och såg lite ledsen ut.
- Men om du får en liten bit cheesecake till...stannar du då? frågade jag glatt.
Gubben blev genast glad och sa:
- JA! Cheesecake är gott! Hohoho!
Mutorna fungerade och det slutade med att min patient inte rymde en enda gång under hela mitt pass! Success!! HAHA!
Det behöver man nog inte ens vara patient för att gå med på den dealen, cheesecake is the shit!
ReplyDeleteKeep up the good work Mägi!!
ReplyDeleteRiktigt härlig blog, har skrattat mig halvt fördärvad åt vinterkräksjuka & julsång..
Det borde finnas fler magiska systrar som du!! :)
Puss/Johannan
TAAACK!:D
ReplyDeleteJag gör mitt bästa!
Puss!